ny0M4A7127

Stödorganistionen Mission for Migrant Workers har ett trångt kontor där man ger råd och hjälp till gästarbetare i Hongkong. De flesta är hushållsarbetare, barnflickor och städerskor från Filippinerna och Indonesien. 

Framför ett skrivbord sitter en kvinna och gråter samtidigt som hon förklarar vad som hänt för Cynthia Abdon-Tellez, som är styrelsemedlem för Mission for Migrant Workers (HK) Society. De startade 1981 att bygga upp Bethune House, ett tillfälligt härbärge för de som har blivit utkastade av sina arbetsgivare eller som har flytt under hot. 

I ett hörn av Kowloon Union Church i Jordan, ligger ett av de två härbärgen som drivs av Bethune House. Lokalen är ett litet hus vid sidan av kyrkan. Organisationen har fått stöd från SWEA och Svenska Kyrkan tidigare. Svenskan Elisabeth Hamark är en av styrelsemedlemmarna för Mission for Migrant Workers. 

Behovet för en tillfällig bostad uppstår när kvinnornas kontrakt bryts av deras arbetsgivare. De kommer hit oftast via en annan kvinna som har bott här eller som arbetar här. Kvinnorna har ibland refererats hit från ett drop-in-center eller från filippinska, indonesiska, thailändska, srilankesiska och nepalesiska organisationer. Ibland blir kvinnorna utslängda av arbetsgivaren mitt i natten och hamnar med alla sina saker på gatan. De kan bara komma till Bethune House genom någon som organisationen känner som kan styrka deras fall. 

– Det finns fler härbergen som ingår i ett nätverk som samarbetar för att vi skall vara effektiva med våra utrymmen, förklarar Edwina Antonio som är chef över verksamheten. 0M4A2036

De få resurser de har måste användas väl, menar Edwina. Hon ger exempel på vilka typer av fall som uppstår.  

– Klienterna måste stanna i Hongkong för att driva en rättssak, eller försvara sig i rätten.  Ibland står de anklagade för brott, men mer vanligt är att de har utsatts för missförhållanden eller våld i det hem de arbetar i. Ibland blir de ståendes utan lön i flera månader, och ibland blir de smugglade in till Kina, till exempel. Det tar tid, minst en månad, för rättsväsendet att ha sin gång. Det tar längre tid när arbetsgivaren vägrar att samarbeta. När det handlar om allvarligare anklagelser så som stöld, eller när de har blivit misshandlade eller våldtagna, tar fallet upp till ett år att utreda, berättar Edwina. Kvinnorna får inte jobba under tiden, och de har därför inga pengar och ingenstans att bo, vilket blir problematiskt. Vad gäller mat så hjälps de av organisationer som Foodlink och  FeedingHongKong. De har ett system för att samla in och transportera överbliven mat från olika hotell, stora café-kedjor och restauranger, till de behövande. Det råder ingen brist på mat egentligen. Men västerländsk mat så som bröd och rå sallad är svårsmält för indonesier, berättar Edwina. De måste koka grönsakerna och köpa ris för att blanda med. 

1Anställda Bethune

Svårigheten för Bethune House är att upprätthålla lokalerna. De betalar en hyra på 12 100 i månaden i Jordan, och 14 900 in Sheung Wan. 

En annan stor utgift är primärvård och läkarvård, eftersom de inte har rätt till den allmänna vården när de inte har ett anställningskontrakt. De måste söka privat vård i stället. Läkare donerar sin tid för att stödja verksamheten. De deltar då i ett program som kallas “Give care to our caregivers”, med anspelning på att hushållsanställda ofta vårdar barn eller gamla i sitt jobb. 

Advokater och jurister ger också gratis hjälp till de strandade och utsatta kvinnorna. Edwina och andra som har lärt sig det legala systemet, hjälper dem också att fylla i papper och förklarar hur saker fungerar enligt lagen. De går också med dem till domstolen. Ofta har kvinnorna behov av en psykolog, eftersom de har genomlevt olika trauman. En del kan inte så bra engelska, men några kan tala bra kantonesiska.

Desti är från Indonesien och har lärt sig lite engelska under sina åtta år i Hongkong. Hon skall föda sitt första barn om några veckor. Hon har avslutat sitt kontrakt med två arbetsgivare, men den tredje arbetsgivaren sparkade henne efter ett år. Hon hade fått jobbet genom en agentur och de höll hennes pass och kontrakt, vilket tyvärr inte är ovanligt. De hindrade därmed henne att söka och få ett nytt jobb på egen hand. Konsekvensen blev att hon stannade utan visum i Hongkong under två år. Hon bodde först hos sin pojkvän och senare hos sin syster, tills systern flyttade tillbaka till Indonesien.

Då gick Desti in på invandrarverket, det så kallade “Immigration Tower”, för att få hjälp att resa hem. De ville inte låta henne flyga så kort tid innan förlossningen. Nu väntar hon tills två månader efter barnet fötts, för att sedan flytta hem. Hon har ingen hjälp från sin pojkvän, och är väldigt tacksam för att hon fick flytta in på Bethune House. Hon går till organisationen Pathfinder för läkarkontroller. 

För information angående verksamheten och hur du kan hjälpa till, läs på nätet! http://www.migrants.net

 

 

Text: Elisabeth Helander Bild: Elisabeth Helander, Andrea Björsell

Annonser