Nattsudd på Robinson – Where are we heading captain? To Rum island!

Vad är det för likhet mellan den genomsnittlige europeiske turisten i Karibien och Cap- tain Jack Sparrow? De fokuserar båda på att dricka rom. När vi nu har betat av tequi- lan, whiskyn och ginen, så ska vi ta oss an romen.

Romen har likt ginen historiskt sett ofta karaktäriserats som en ”billig sprit”, associerad med just pirater och annat mer eller mindre tvivelaktigt folk. Billig sprit som resulterar i barslagsmål och kalabalik. Men likt både tequilan (ni kommer väl ihåg de olika klassificeringarna: blanco, reposado, añejo och extra añejo) och whiskyn, så framställs den genom en fermenterings- och destilleringsprocess där resultatet passar utmärkt för lagring på fat. Således finns det även ett stort antal vällagrade sorters rom, som passar alldeles utmärkt att sippa på efter middagen snarare än som ingrediens i en Daiquiri, Mojito eller Cuba Libré.

Rom framställs från sockerrör, och det var ingen mindre än Christopher Columbus som introducerade sockerrör till Västindien under sista årtiondet av 1400-talet. Den första romen producerades sedan någon gång under 1500-talet på Barbados och Jamaica, och runt mitten av 1600-talet hade den spritt sig över större delen av Karibien och Sydamerika. Några årtionden senare dök de första rom-destillerierna upp i de brittiska kolonierna i Nordamerika, först i Staten Island.

“Att dricka Cola i Rom”, sa Bill. ”Rom och Cola”, sa Bull.

Det tog inte länge förrän den årliga genomsnittskonsumtionen av rom var 14 liter per person i de brittiska kolonierna, och George Washington firade med en tunna Barbados-rom när han svors in som USAs förste president 1789. Romen har sedan spridit sig över i princip hela världen, och vi bevittnar idag en renässans vad gäller de mer exklusiva lagrade varianterna.

Till skillnad från tequila, Scotch whisky, champagne och cognac så är rom en synnerligen ”oreglerad” dryck. Den kan tillverkas varsomhelst i världen, lagras utan vidare tidsrestriktioner, smaksättas med olika frukter, kryddor eller extrakt, och buteljeras med diverse olika alkoholstyrkor. Det är denna djungel av kombinationer som gör romen till en av de mest spännande dryckerna vi har här på planeten Tellus. Det finns dock ett allmänt klassificeringssystem som i stora drag påminner om tequilans, beroende på (den subjektiva) lagringstiden, om den framställs av sockerrörsmelass eller pressad sockerrörsjuice, och en del andra parametrar.

”Drinking rum before 10am makes you a pirate, not an alcoholic”, Earl Dibbles Jr.

Rom som framställs av

sockerrörsmelass

Ljus rom: Även kallad vit eller silver-rom, detta är den traditionella färglösa romen som används i många standarddrinkar. Bacardi Carta Blanca är nog den mest välkända, som vodka men sötare. Ljus rom lagras för det mesta i rostfritt stål i upp till ett år, och filtreras före buteljering.

Gyllene rom: Har lite mer karaktär än den ljusa romen, då den ofta lagras på ekfat. Är fortfarande oftast en ung rom, och smaksätts/färgsätts ibland med vissa färgämnen efter lagringen (på samma sätt som tequila gold). Fungerar även den som grundpelare i diverse ljusa mixade drinkar.

Lagrad/mörk rom: Mörkare till färgen, och utan några tillsatser. Både smak och färg kommer enbart från fatet den lagrats i, vilket kan vara allt från en längre tid i ekfat till fat som tidigare använts för bourbon (precis som för añejo tequila). Då huvuddelen av rom lagras på sydligare breddgrader än t.ex. whisky så mognar den snabbare tack vare värmen. I runda slängar så kan man säga att en 15-årig rom från Barbados motsvarar en 45-årig whisky från Skottland vad gäller den kemiska processen den gått igenom.

Smaksatt rom: Att tillsätta kryddor eller fruktextrakt som smaksättning under själva destilleringen blev modernt under den andra halvan av 1900-talet. Kokosnöt är den vanligaste sorten (tänk Malibu!), men det finns även varianter med kaffe, jordgubb, mango, ananas och andra tropiska frukter. Alkoholhalten kan ibland vara lägre än för den rena romen.

”Overproof” eller ”Navy Strength” rom: Nu kommer vi in på mer intressanta saker, rom omkring 75% (150 proof) alkohol. Rom var under en lång tid en given ingrediens i den brittiska flottans kosthållning. Manskapet ombord tilldelades en halv pint (ca. 2.3 deciliter) rom per dag för att hålla humöret uppe. God save the Queen! Detta avskaffades dock år 1970, och numera dricks det enbart rom ombord på de brittiska örlogsfartygen vid kungliga födelsedagar och andra större högtidligheter.

Rom som framställs av

sockerrörsjuice

Cachaça: Detta är en av väldigt få romsorter som är ursprungsmärkt, d.v.s. den måste tillverkas i Brasilien, även om brassarna själva inte betraktar det som en sorts rom utan en egen kategori sprit. Användningsområdet är väldigt enkelt. Caipirinha: krossad is, en pressad lime, och cachaça. Lika gångbart i Brasilien före och efter middagen som en Pisco Sour i Chile och Peru.

Rhum Agricole: Fransmännen måste såklart ha sin egen variant av rom, tillverkad i de Franska Antillerna, mestadels Martinique. Precis som cachaça destilleras den direkt från juicen av sockerrör, som har skördats maximalt 3 dagar före fermenteringen.

VILKEN ROM SKA MAN KÖPA DÅ?

Den engelska tidningen Independent publicerade nyligen en lista över världens 11 bästa rom-sorter! Så för att inte återuppfinna hjulet så publicerar vi den listan här i Bulletinen, och avslutar med ytterligare tre sorters rom som enligt Mat- och Dryckesredaktionen är väl värda att prova. De finns dessutom tillgängliga på Hong Kongs flygplats (Duty Zero i ankomsthallen) till vettiga priser.

INDEPENDENT TOP 11:

• Diplomático Reserva Exclusiva Rum

• Plantation Pineapple

• Ableforth’s Rumbullion!

• Cut Smoked Rum

• Jamaica Cove Black Pineapple Rum

• La Hechicera Fine Aged Rum

• Appleton Estate 12 Year Old Rare Blend

• Koko Kanu Jamaican Coconut Rum

• RumJava Signature Coffee Blended Rum

• Wray & Nephew White Overproof Rum

• Elements Eight Republica