Hongkong skiljer sig från Sverige på många olika sätt och listan på lokalbefolkningens märkliga livsstil kan göras lång. Men om vi istället vänder på steken, vad tycker egentligen Hongkong-kineserna om vårt land där allt är precis lagom bra?
Josefine Persson | Hongkong, April 2015
Som hälften svensk och hälften Hongkong-kines har jag haft den fantastiska förmånen att få växa upp i två helt olika kulturer och tagit del av det bästa från båda världar. Min mamma kommer här ifrån Hongkong så har jag åkt hit med familjen ungefär vart annat år för att hälsa på släkten. Några av de kinesiska släktingarna har även varit i Sverige och hälsat på. Jag har alltså fått en bra inblick i den Hongkong-kinesiska livsstilen och livssynen, inte minst för att kineser i allmänhet är väldigt öppna och måna om att utrycka sina åsikter när något upplevs konstigt eller annorlunda. Under mina flertal resor hit har jag därför fått höra både det ena och andra om Sverige och Europa och alla dessa – enligt dem – konstiga vanor, värderingar och traditioner. I den här artikeln tänkte jag berätta om skillnaderna som är mest uppmärksammade av mina släktingar och andra bekanta Hongkong-kineser. Detta på ett lite djupare plan än de klassiska fördomarna om Sverige; som att vi har isbjörnar som traskar runt på gatorna, livnär oss på lax och potatis samt bländas av norrsken dagligen. Till att börja med så är det förvånande för många att jag har tagit ett år ledigt efter studenten. Ett eller flera år av ledighet är ett relativt vanligt förekommande bland svenska ungdomar, i Hongkong däremot börjar de plugga på universitet direkt efter den motsvarande studentexamen om möjligheten finns. Ett år av ledighet är nästan otänkbart om det inte är andra faktorer, exempelvis det ekonomiska som sätter stopp för vidare studier. Det svenska skolsystemet uppfattas i allmänhet väldigt slappt. Särskilt under grundskoleperioden då jag inte alls var i något behov av att gå hem och läsa läxor varje dag efter skolan, vilket här i Hongkong är en självklarhet redan när man är 5 år gammal. De lättillgängliga universitetsstudierna är dock någonting de ser väldigt positivt på. Att jag har haft tid att umgås med vänner och delta i ett flertal aktiviteter under mina första skolår var något som de jämnåriga i Hongkong avundades mig när jag var yngre. Jag är även uppvuxen med diverse sporter och har spelat fotboll sedan jag var 6 år gammal och har jag alltid fått höra att det är väldigt pojkaktigt och opassande för en flicka. Mina frukostvanor är väldigt märkvärdiga enligt mina släktingar. Jag skulle nog vilja påstå mig ha en relativt vanlig svensk morgonrutin då jag vaknar och äter frukost med detsamma. En frukost som vanligtvis består av kaffe, macka, yoghurt eller liknande. Även något fruktigt och fräscht brukar jag vara sugen på, vilket är näst intill otänkbart för mina kinesiska släktingar. Har därför flera gånger fått frågande blickar och kommentarer när jag skalar en apelsin vid frukostbordet. Frukt är nämligen någonting som hör hemma efter man har ätit en lunch- eller middagsmåltid. Det första mina släktingar gör på morgonen är att borsta tänderna för att ”fräscha upp munnen efter natten” då den har legat i vila. Direkt efter det är de redo för frukost som kan bestå av lite vadsomhelst som är ätbart (men med en smak av tandkräm i munnen smakar väl ingenting gott?!). Om det inte har inköpts någon form av bröd/sockerkaka/muffins dagen innan så lagas det dumplings, nudelsoppa eller risgröt. Annars är det heller inget fel på att äta upp rester från gårdagens middag. Många kineser äter frukost ute, på väg till jobbet eller bara för att man har lite tid över. Då brukar mina släktingar och jag äta någon form av gröt som är gjord på överkokt ris med lite kött och finhackade grönsaker i. Till detta beställer vi in en friterad brödliknande historia att doppa i gröten. Även stekta risnudlar eller andra nudelliknande saker kan beställas in för att komplettera. Sist vi var ute och åt frukost sa min ”uncle” att vi stoppat i oss på tok för mycket friterad föda som bidrar till att ”eld skapas i magen”. Vi gick därför direkt efter frukosten till en tebutik och köpte oss ett örtte. Det skulle göra att magen kom i balans igen och elden – den dåliga karman – skulle åtgärdas. Att man kramas när man ses är också någonting som mina släktingar har reagerat på under besök i Sverige. Det upplevs nämligen lite för kärleksfullt och onödigt att krama en kompis, släkting eller bekant så fort man träffas eller tar farväl. Kroppslig kontakt i onödan är något som Hongkong-kineserna vill undvika. Jag tror att det har en grund i att folk är rädda för att bakterier ska spridas här då man lever så tätt inpå varandra. Detsamma gäller att skaka hand. I Sverige skakar man ofta hand med personer man träffar för första gången och presenterar sig samtidigt vid sitt namn. Detta sker ju både i jobbsammanhang eller andra mer avslappnade situationer som på en fest. I Hongkong blir folk lite obekväma när man sträcker fram handen för att presentera sig. Att skaka hand förekommer mest i jobbsammanhang enligt dem, och framför allt när en affär ska genomföras. När man träffas första gången är det vanligare med någon form av vinkning på en meters avstånd. Den svenska alkoholkulturen är också på många sätt är häpnadsväckande för kineserna. Visserligen dricks det alkoholhaltiga drycker till middagar även av lokalbefolkningen här, men alkoholen har inte alls lika central roll som den oftast har på en svensk tillställning. Här i Hongkong är det snarare ett extra tillägg än en självklarhet, d.v.s. ingenting som är helt nödvändigt om det bjuds på någon festlighet. När min kusin som är 25 år gammal och jag tillsammans tittade igenom mina bilder på Facebook så fick jag gång på gång förklara vilken av alla studentrelaterade fester jag har varit på. Även det faktum att alla hade vita kläder och en märklig mössa. Han förundrades över alla dessa fester och tillställningar som skulle firas när man tog studenten som 19 åring. Han frågade även om vi verkligen drack alkohol vid alla dessa tillfällen, vilket jag nästan lite skamset svarade ja på. Fick ett förvånade ”Waaa” tillbaka. Slutligen kanske jag bör nämna att mina släktingar och bekanta inte enbart tycker att Sverige verkar underligt och oförståeligt som det kan verka efter alla dessa exempel. Nej, det nämns mycket bra om Sverige också; de stora utrymmena, vackra miljöerna och rena luften gör att det verkar vara ett väldigt harmoniskt och hälsosamt land. Dock är de då väldigt snabba med att tillägga ”och lite tråkigt kanske…”. Hur vi än försöker kommer varken vi kunna förstå oss på Hongkong-kineserna fullt ut, eller vise versa. Men det är nog inte så världen är menad att vara heller, för hur trist vore det inte utan alla dessa olikheter? Denna artikel trycktes i Bulletinen, april 2015; läs hela numret här. Om du vill kontakta författaren till denna artikel, skriv till oss på redaktionen så vidarebefordrar vi din förfrågan: bulletinenhk@yahoo.com
BULLETINEN 