Feature Juni |Tai O och den stora Buddhan

Maria King | Hongkong, Juni 2015

För över fem år sedan var Maria King med på en utflykt till byn Tai O och The Big Buddah. Trots att det var länge sedan sitter minnena från de första intrycken kvar och här nedan kan du läsa om hennes upplevelse då.

Sitter här och filtrerar intrycken från vår utflykt till den Stora Buddhan igår. En Buddha är alltid en Buddha eller som Johan Rhenborg sa i tv-serien Solsidan ”en Risotto är alltid en Risotto”.

Denna utflykt var en upplevelse som absolut rekommenderas. När jag gjorde den för fem år sedan var den ännu lite okänd. Den är fortfarande unik och inte så mycket folk som hittat denna lilla annorlunda tur. Det bästa är att ta den tidigt på morgonen.

Efter tunnelbaneturen till Tung Chung tog vi INTE the Cable Car till Buddhan utan steg på en båt till Tai O. Båten puttrade ut mellan flygplatsen och Lantau. Vi stannade till vid en liten hamn där en äldre kines gick på och ett gäng män gick av. Vi funderade på om de kanske skulle till jobbet och vad det kunde vara för ett jobb som låg mitt i ingenstans. Vi fortsatte mot vårt mål och anlände till ett ganska nyvaknat Tai O.

Vi hade blivit tipsade om ett café vid namn ”Solo” som inte var helt lätt att hitta bland de små gator som utmärker de genuina byarna i Hongkong. Nyfikna gamla tanter tittande på oss långa västerländska kvinnor som gick fram och tillbaka. (Malin och jag är båda är över 1,75 cm) Vi hittade till slut! Så mysigt det var! Först såg det inte mycket ut för världen, men när vi gick ut på andra sidan av caféet fann vi en underbar terrass utmed kanalen kantade av massor med små hus på styltor. Om man läser turistböcker så står det att väldigt mycket brann ned då det var en stor brand, men jag upplevde att det var väldigt många stylthus kvar.

Vi hade bespetsat oss på lite gott kaffe, men det visade sig att kaffemaskinen var tvungen att värma upp sig 20 min så vi bestämde oss för att ta en liten promenad under tiden och komma tillbaka.

Vi tog en liten tur genom byn där byborna var i full färd med att måla lejon i guld, tvätta rent på en liten typ av fiskmarknad, städa och pyssla. På de små gatorna var allt rent och prydligt men runt husen såg det ut som det brukar i dessa små byar med grejor och bråte överallt. Brandstationen bestod av två små elbilar hur gulliga som helst och sedan var det små tempel längs gångvägen. När kaffesuget blev för stort och 20 min tros ha passerat vände vi tillbaka för att hitta vårt lilla café igen.

Nu hade aktiviteten tilltagit på caféet och det bakades. Vi satte oss ute på terrassen och väntade på vårt kaffe. Ute i kanalen var det full fart med flertalet båtar med folk som ville ta sig en titt på stylthusen från vattnet. Helt plötsligt bröts lugnet av ett gäng turister från Israel som invaderade terrassen.

Notan betalades och dricksen visade sig gå till välgörenhet.

Nu var det då dags för den berömda båtturen. När vi kommer fram till båtgubben så vill han att vi ska hoppa på en båt som är nästan till bredden fylld redan, men då kände han inte de tuffa svenskorna. Vi stod på oss och fick vår egen båt. Ut det bar in bland stylthus av alla de modeller gamla som nya. Vissa var stöttade med förlängda styltor där de hade gått av på mitten och vissa var lite bättre förankrade med stenfundament. Det var lågvatten så man kunde se alla smutsiga havstulpaner. Vattnet var fruktansvärt lortigt. Efter den lilla rundturen i kanalen bar det ut på böljan den smutsiga och det gick ganska hög sjö och jag hoppades att vi inte skulle få någon våg över oss för då hade vi väl fått dra till giftcentralen. Helt plötsligt ringer en mobil och vi gör en helomvändning. Det visar sig att de ville få med två andra turister som ville ut och titta på de rosa delfinerna. Ut igen och full fart på motorn. Väl ute så händer det! Vi får se dem! De rosa delfinerna! Helhäftigt, man tror först att det är gäss från vågorna men så lyser det upp helt jätterosa.

Tack för att ni drog upp oss tidigt så vi fick se detta fenomen. Tänk att de kan leva i detta smutsiga vatten. Läste att det dumpas ca 200 000 kubikmeter orenat avloppsvatten i denna del av hamnen varje dag. Delfinerna har varit mellan 100-200 st men är nu av olika anledningar endast ca ett 50-tal. Jag skulle nog leta mig till renare vatten om jag var delfin. Det var helt otroligt att fått se dem.

Hjälp!! Vi tittar på klockan 8 min kvar till bussen ska gå till Stora Buddhan. Vi ger signal fullfart till hamnen och vår kapten förstår att det är bråttom. Tajmingen är perfekt och vi hinner med vår buss som tar oss upp för de slingriga vägarna till Ngong Ping.

Där är den. Den maffiga Buddhan.

Vi köper matbiljett. Så vi tar oss samman och börjar ta alla trapporna upp. Väl uppe så är det en fantastisk utsikt och vi hade en otrolig tur med vädret klart och torrt så vi kunde se hela södra delen av Lantau med Fan Lau Peninsulan.

In på museet och beskådar det som ska vara Buddhas tand i en kristallurna. Alla buddister ber och bugar så stor tro till Buddha har de verkligen.

Turen går nu vidare ner och nu börjar det suga i de flesta magar så vi går direkt till den vegetariska restaurangen i klostret. Vi hade slagit på stort på inrådan av expertis. 100HKD kostade den dyra maten med inträde till Buddha och VIP loungen i klostret. Vilken lyx. In bars sex olika maträtter en per person ju fler man är desto mer att äta. Favoriten verkade vara vegetariska springrolls och tofupannkakor med citronsmak.

På vägen ut tar vi en titt på det vackra templet med glänsande guld buddhor.

Tiden rusar när man har trevligt och det börjar bli tid för avfärd. En sista blick på den gigantiska Buddhan och sedan promenerar vi genom ett ganska kommersiellt köpcenter. Fint uppbyggt i gammal stil men jag är jätteglad att vi tog det sist. För genom denna tur som vi fick uppleva så blev det mer genuint och man fick skapa sig en egen uppfattning om Buddhan genom intrycken under resans gång.

Första och sista kön är till linbanan. Vi bestämmer oss for att ta den utan glasbotten. När vi väl var uppe var vi väldigt glada. Det var en hisnande känsla att glida ut i luften över dessa berg och utsikten var spektakulär. Hela sträckan är 5,7 km och efter ca halva vägen ser vi hela flygplatsen med alla plan som landar och startar. Nu kändes det som cirkeln var sluten vi slutar där det börjar med att man landar i Hongkong och det är alltid ett äventyr.

Denna story skrevs ned för 5 år sedan. Fortfarande är detta en av alla mina gästers favorittur genom åren och får man se de rosa delfinerna är det en riktig bonus. Det har ändrat sig lite, men det får ni själva uppleva

Tack Jeanett och Kristina för en kanontur.
Vid pennan Maria King

Denna artikel trycktes ursprungligen i Bulletinen, Juni 2015; läs hela numret här. Om du vill kontakta författaren till denna artikel, skriv till oss på redaktionen så vidarebefordrar vi din förfrågan: bulletinenhk@yahoo.com