Feature Juni | Sverige och Kina, en 65-årig vänskap

För 65 år sedan blev Sverige det första landet i väst att etablera diplomatiska kontakter med den nybildade Folkrepubliken Kina, och än idag verkar förbindelserna frodas. Hur viktig är egentligen den svensk-kinesiska relationen?

Den 9 maj 1950, dryga nio månader efter det att kommunistpartiet hade utropat etableringen av Folkrepubliken Kina, blev Sverige det första landet i väst att skapa diplomatiska kontakter med den nya regeringen. Den tidigare makthavaren–Republiken Kina med Chiang Kai-Shek i spetsen–hade då flytt till Taiwan, och omvärlden tog i många fall god tid på sig att erkänna den fastländska regeringen som det faktiska Kina. I FN ansågs till exempel Taiwan var den legitima kinesiska regeringen fram till 1971, då fastlandsregeringens representanter slutligen fick ta över Kinastolen.

Förra månaden kunde vi alltså fira 65-års jubileet av svensk-kinesiska diplomatiska relationer, något som bland annat uppmärksammades vid en ceremoni i Beijing redan i mars då Stefan Löfven skakade tass med premiärminister Li Keqiang framför en display av svenska och kinesiska fanor. På självaste 65-årsdagen ska även Hans Majestät Konungen och Xi Jinping ha skickat gratulationsmeddelanden där förhoppningar om fortsatta bilaterala samarbeten och andra dylika ömhetsbetygelser utbyttes.

Tittar man tillbaka i historien så verkar Sverige och Kina mestadels ha lyckats hålla sig på god fot med varandra, ända sedan Svenska Ostindiska Companiet bedrev handel med fjärran östern under 1700-talet. En påminnelse om de historiska knytpunkterna är till exempel det välkända skeppet Götheborg, en kopia av Ostindienfararen med samma namn från 1739, som seglade från Sverige till Kina och tillbaka igen under 2005-2007. Vid hemkomsten mottogs hon i Göteborgs hamn av både Carl XVI Gustaf och ingen mindre än Kinas dåvarande president Hu Jintao.

Att Sverige har ett gott anseende i Kina blir snabbt tydligt om man gör en enkel sökning på Sverige i kinesiska medier; nyhetskanalerna är mer än villiga att lovorda det lilla landet i norr. Det talas om bilaterala handelsförbindelser och Nobelpris, och det faktum att Sverige var först i västvärlden att välkomna Folkrepubliken omnämns gärna.

I Sverige är bilden av Kina lite mer splittrad, något som demonstrerades väl vid en pressträff med Stefan Löfven på svenska ambassaden i Beijing i mars. Löfven mottog en hel del ris från reportrar och media hemma i Sverige när han fick frågan om Kina är en diktatur och vägrade kalla det så. Sveriges Radio citerade honom säga: ”Kina är en enpartistat. Jag håller inte på att sätta etiketter på länder utan det är en enpartistat som inte har val”.

Sveriges Radio fortsatte sedan med att besvara sin egen fråga genom att skriva att ”Kina är såklart en diktatur” och förklarade bort Löfvens–underförstått mjäkiga–ställningstagande med att han inte ville ”riskera att trampa de kinesiska ledarna på tårna för hårt”.

Den svart-vita tendensen att antingen fördöma allt vad Kina heter eller lovprisa landets ekonomiska tillväxt är vi vana vid från svensk media, vilket naturligtvis skapar en ytterst onyanserad samhällsdebatt. Tycker man att Stefan Löfven som inbjuden gäst i Beijing skulle ha ställt sig upp och kallat Kina för en diktatur så har man kanske inte förstått vad som krävs för att uppnå 65 år av diplomatiska relationer. (Hint: det uppnås inte genom att spotta varandra i ansiktet.)

 Syftet med de högsta hönsens handskakande är inte att skapa en fredagsmysig atmosfär på våra respektive ambassader och konsulat, eller att iscensätta snygga fotomöjligheter nästa gång någon får för sig att bygga en kopia av en gammal Ostindienfarare: Den svensk-kinesiska förbindelsen är viktig.

Kina är Sveriges största handelspartner i Asien och den tionde största mottagaren i världen av svensk export. Förra året exporterade Sverige varor till Kina till ett värde av 39,9 miljarder kronor, medan man importerade varor för 49,9 miljarder. Även om den största delen av svensk utrikeshandel sker inom Europa är Kina alltså från en ekonomisk ståndpunkt väldigt viktig, särskilt då Sverige de facto är ett handelsberoende land.

Om den finansiella faktorn inte är nog påpekar UD att Sverige genom ”vidgade kontaktytor, ekonomiskt utbyte, samarbetsprojekt och ökad bredd i de mellanfolkliga förbindelserna” på sikt även främjar ”framväxten av ett kinesiskt civilsamhälle”. Goda handelsförbindelser hoppas alltså på sikt kunna leda till mer inflytande även inom andra områden i samhället.

Det i sig borde vara anledning nog att fira 65 år av svensk-kinesiska relationer.

Alex Hoegberg | Hongkong, Juni 2015

Denna artikel trycktes ursprungligen i Bulletinen, Juni 2015; läs hela numret här. Om du vill kontakta författaren till denna artikel, skriv till oss på redaktionen så vidarebefordrar vi din förfrågan: bulletinenhk@yahoo.com