Kladdfärg. Foto: Ingela Wiese
Kladdfärg. Foto: Ingela Wiese

Dags att måla om. Joakim går till den lokala färghandeln och finner färg från Beckers. Som svensk bosatt i England blir han lite nostalgisk och känner i hjärteroten att det är klart att det ska vara svensk färg på väggarna. Familjen växer, nytt hus, nya väggar och mer färg behövs. Färghandlaren berättar att Beckers kommer att köpas upp av det finska Tikkurila Oy. En färgrik vänskap inleds mellan Joakim och färghandlaren som så småningom leder till ett företag som numera har fabrik på Island och i Sverige och försäljning i England, Hongkong och Kina.

Ingela Wiese | Hongkong, September 2015

Jag tar den skramliga industrihissen upp till 15 våningen i Remex Center i Adberdeen. Vet egentligen inte vad jag har väntat mig. En butik? Ett kontor? Ett lager?

För att vara säker på att inte komma för sent har jag gett mig hemifrån i god tid och nu står jag utanför lagerdörren nästan en halvtimme för tidigt. Jag ringer och hör då signalerna gå fram på andra sidan dörren.

Joakim tittar ut. Glatt leende iförd shorts och t-shirt. Under större delen av sitt yrkesverksamma liv har han jobbat inom bankvärlden, ständigt klädd i kostym. När jag lite senare under vårt samtal frågar var som är fördelarna med detta yrkesval nämner han bland annat att det är skönt att slippa att gå i kostym.

Han lotsar mig försiktigt mellan staplar av färgburkar till en liten soffa som han säger är garanterat fri från målarfärg. På väggen ser jag en guldlampa målad intill en färgglad byrå. Joakim berättar att han hela tiden vill testa de färger han har blandat och se resultatet både vad gäller lystern, men också ytan. På väg till jobbet en dag hittade han en barstol som han tog med och som han nu testar en orange färg på. Behövs några lager till, säger han när jag nyfiket tittar på stolen. På den lilla balkongen finns en bit av en klättervägg i betong. Den målade han upp för flera år sedan och har sedan dess låtit den stå ute i ur och skur, utsatt för sol, vind, regn och föroreningar. Förutom att den är smutsig är färgerna klara och inga tecken syns på att det ska börja flaga.

Eico startade i London i början av 2000-talet. Joakim jobbade kvar på bank, men fanns med som delägare. Efter att ha bott en kort period i Hongkong på 90-talet fanns det hela tiden en längtan att återvända hit. 2008 kom så möjligheten. Nu fanns han på en plats han ville vara, men började känna sig alltmer instängd i sin bankkostym.

  • Att starta eget företag är något man borde göra när man är runt 25 år, säger han med ett snett leende. Då har man inte så mycket annat att ta ansvar för. När man är i 50-års ålder och har tre barn bör man inte göra det.

Han sa upp sig. Tillsammans med sin fd mandarinlärares make startade han 2009 företaget här i Hong Kong. Partnern, Frank Sui, är från norra Kina med lång erfarenhet från både Nya Zeeland och England.

Företaget är de två och de gör allt. Marknadsföringsmaterial, försäljningsarbete, provmålning, färgblandning, leveranser m.m. De försöker nå de företag, hotellkedjor, restauranger som har ett miljötänk och som inser att det är viktigt att färgen på inredningen också är miljömässigt rätt. Vägen dit är långt ifrån spikrak. Under resans gång passar de på att sponsra lagliga gatukonstnärer med färg bland annat HK Walls som är en årlig gatu- och graffitifestival.

Det märks att Joakim är stolt över sin färg. När jag frågar hur han vill utvecklas, vad som är nästa steg i livet så svarar han:

  • Jag vill vara en Businessman som gör saker som är bra, bra nu och på sikt, bra för miljön.

Det första målare i Hongkong säger när de använder färgen är:

  • Den luktar ju inget!

Joakim menar det här inte är några konstigheter för oss i Sverige. Färgen är vattenbaserad och inte på något sätt superunik för oss svenskar, men här i Hongkong används så enormt mycket kemikalier att lägenheter som har renoverats sällan är inflyttningsbara förrän tidigast en månad efter att de är klara på grund av färglukt.

Innan vi skiljs åt ska jag få blanda en burk färg. Färgblandarmaskinen behöver daglig vård för att inte becka igen och innan jag kan börja gör Joakim en genomkörare med alla färgerna för att se att de sprutas rakt ned i burken. Den blå färgen går lite snett och han får pilla en stund för att få den helt ren.

Han ger mig fria händer att göra mitt eget recept. Det blir hemskt! Hemskt turkost, en färg som jag inte alls gillar. Det skulle ju bli skogsgrönt med skimmer! Mer färg, mer skakande. Lite bättre, men inte bra. Efter tredje försöket nöjer jag mig, inte för att färgtonen är helt perfekt, mer på grund av att min buss snart går.

Jag gillar att måla och hela jag längtar plötsligt efter mina snickarbyxor som är kvar i Sverige. Att blanda färg var svårt, men kul och jag förstår att Joakim trivs, i sina shorts, bland sina burkar med en produkt han verkligen tror på.

Några snabba frågor till Joakim Cimmerbeck:

  • Favoritfärg? Grå
  • Favoritställe i Hong Kong? Po Toi, jag är bara där för avslappnade luncher med goda vänner, så de måste vara det bästa stället för mig
  • Fritidssysselsättning? Sport, läsa böcker och musik och så älskar jag att laga mat. Gärna experimentera.  Just den biten är inte så populär hemma.
  • Familj? tre vuxna barn, en fru och två väldigt olika hundar
  • Favoritfilm? 3 favoritfilmer, Diva, en Fransk 80-tals film, Shawshank Redemption, den är bara fantastisk, The Wall, Allan Parkers film från Pink Floyd’s dubbelalbum The Wall.
Annonser