Foto: Lena Löfling
Foto: Lena Löfling

Det är nära till Macau från Hongkong, knappt en timme med färja med avgångar varje kvart, nästan dygnet runt. Efter drygt ett halvår i Hongkong var det dags, dags att se vad Kinas andra SAR har att bjuda på. Spel, dobbel, tokiga hotell men vad mer?

Det är enkelt att ta sig till Macau. Man kan visserligen förboka biljett men det går lika bra att köpa på plats. Det är ett slags stand-by-system där du får en avgångstid, ofta några timmar fram, men du kan kliva på nästa färja som stand-by. Vilket verkar fungera smidigt.

Få koll på läget

Macau består av halvön Macau och ön Taipa. Det är inte speciellt stort, 30km2, som Lidingö ungefär. Men har man inte varit här förut är det en god idé att antingen ta en sightseeingbuss eller en privatchaufför för att få koll på de större sevärdheterna inklusive de största och mest kända hotellen.

Hotellen

Som sagt, hotellen är spektakulära, det ena värre än det andra. Eiffeltorn, hus som ser ut som blommor, guld, glas, fontäner, djur, kanaler, ljus… det tar aldrig slut. Det spelar egentligen inte så stor roll var man bor, det går gratis skyttelbussar mellan de flesta hotellen, färjeterminalen och staden. Taxi är inte heller speciellt dyrt. Vi tog in på The Galaxy, ett av de större hotellen med ett stort och flådigt pool-
område som vi tyvärr aldrig fick chans att pröva på grund av regn och åska.

Det gamla Macau

Macau är kanske mest känt för sina spektakulära hotell och casinon men det finns några områden med lite äldre med mer genuin bebyggelse, både på Macausidan och på Taipa. På Macausidan kallas delen ”The Historic Centre of Macau” och fick världsarvsstatus 2005.

En promenad i dessa historiska kvarter är rätt långt ifrån de glittriga hotellen. Dessutom nästan det enda stället där det faktiskt går att promenera. Mellan hotellen åker man helst buss eller taxi.

Taipas gamla kvarter

Den gamla delen på Taipa är också värd ett besök även om den är mycket mindre än ovannämnda. Ett lunchstopp på någon av de små restaurangerna i Taipa är inte fel. Vi prövade ett litet kinesiskt ställe, mycket enkelt, klassiskt med runda plastduksöverdragna bord. Menyn var på kinesiska men visades med små lågupplösta bilder vilket gjorde att jag lyckades med konststycket att beställa kinesisk kål på två olika sätt, samt en tallrik broccoli. Men en kinesisk familj som vi delade bord med, tyckte synd om oss och bjöd oss på smarriga friterade fiskbollar.

Mat i alla former

Förutom restaurangerna i de gamla delarna bjuder hotellen på massor av alternativ. Här erbjuds allt ifrån flerstjärniga Michelinkrogar till enkla nudelställen som mest verkar vara bukfylla till spelande kineser som snabbt hystar i sig ett par tallrikar innan de sätter sig vid pokerbordet igen. Vi valde bort hotellens glitter på kvällen och åt istället middag på ett välrenommerat ställe i gamla staden på Macausidan, Al Rocha, som serverar portugisisk mat. Fantastiskt gott, musslorna i vin och vitlök var utsökta. Servicen perfekt.

Stora och många casinon

Apropå spelandet. Ja det är ju det som driver Macau. Hälften av Macaus omsättning kommer från Casinoverksamheten. Jag trodde, i min enfald, att jag skulle mötas av en lyxig James Bond-inspirerad miljö där folk satt i skräddarsydda kostymer, smuttande på 18-årig whisky, vackra kvinnor i cocktailklänningar runt pokerbord i ädelträ. Istället möttes jag av stora mässhallsliknande rum med hundratals spelbord och spelautomater, män och kvinnor med trötta blickar som trots förlorade marker fortsatte att satsa medan personal rullade små vagnar och servade med vatten, kaffe och te. Alla hotell har sina egna casinon som håller öppet dygnet runt. Inga kostymer, inga klänningar, ingen glamour istället var det shorts, t-shirts och blanka ansikten.


Ett lååångt projekt

Bron till Macau, det låter nästan som en titel på en film. Och bygget är också en långdragen historia som säkerligen innehåller drama. Redan i början av 1980-talet skrevs de första raderna i denna långdragna historia. Nu, över 30 år senare ser vi bron växa fram. Bropelare och vägdelar syns tydligt på Hongkongsidan men från andra hållet har vi ännu inte sett några synliga tecken på att brobygget påbörjats. Det dröjer med andra ord innan vi kan sätta oss i bilen och åka över.

I början, hade planerna för bron en annan sträckning, mycket längre norrut, mellan Tuen Mun och Zhuhai. Efter överlämnandet, 1997, ändrades planerna och man började skissa på att knyta samman Hongkong med Macau. 2003 bildade myndigheterna i Hongkong, Guangdong och Macau en grupp som tillsammans skulle försöka ro projektet iland. Och efter fem års förhandlingar var man överens om hur bron skulle byggas.

Varför byggs bron?

Bron byggs för att koppla samman den starka regionen Pearl River Delta (Hongkong, Macau, Zhuhai, Guangzhou, Shenzhen and Dongguan). Här bor över 56 miljoner människor och det är självklart ekonomiska aspekter som ligger bakom brobygget.

Egentligen är det alltså inte bara Hongkong och Macau som ska kopplas samman utan även Zhuhai, Shenzhen och Zhongshan. En starkt växande region i Kina.

Förseningar och ökade kostnader

Det är inte ett helt okomplicerat bygge. Dels måste man ta hänsyn till miljön och sjötrafiken men även bygga med hänsyn till regelbundna tyfoner och andra oväder. Dessutom har bygget blivit försenat på grund av anmälningar från bland annat de bofasta i Tung Chung som oroar sig över ökade utsläpp från trafiken över bron. I Tai O oroar man sig över hur bron ska påverka de rosa delfinerna i området utanför den lilla fiskebyn, en viktig turistattraktion som också står för en stor del av försörjningen i byn.

Från början var budgeten för brobygget satt till ca 80 miljarder HKD men enligt nya beräkningar så kommer bygget kosta runt 130 miljarder HKD.

När är bron färdig?

Enligt den senaste beräkningen så ska bron kunna stå klar under år 2020. Men många tror att det kommer ta ännu längre tid. Vi får väl se hur många av oss som bor kvar i Hongkong och får uppleva en färdig bro.

Text: Lena Löfling

 

Annonser