Anders Ljungstedt föddes i en fattig familj i Linköping år 1759. Trots sin enkla bakgrund fick han möjlighet att gå i skola. Efter flera år som lärare och tolk i Ryssland sökte han 1798 anställning inom Svenska ostindiska kompaniet och kom till Kanton. Han blev kvar till sin död 1835 och ligger begraven på gamla protestantiska kyrkogården i Macau. Han blev vår förste Generalkonsul i Kina men är mest känd för sitt verk om Macaus historia.
I sin bok hävdar Anders, baserat på historiska dokument, att Macau aldrig hade avträtts av kejsaren till förmån för Portugal. Långt efter sin död har han blivit belönad med en aveny i sitt namn – Avenida Sir Anders Ljungstedt. Anders gjorde sig en stor förmögenhet som superkargör och donerade åtskilliga miljoner i dagens penningvärde till en skola för fattiga pojkar i hemstaden. Idag är Ljungstedtska skolan en gymnasieskola och finns i en byggnad från 1960–62 på en gata i Linköping som bär Anders Ljungstedts namn sedan 1994.
Superkargörerna
Superkargörerna hade det högsta kommandot ombord på fartyget. Navigationen låg i kaptenens händer men superkargörerna skulle sälja och köpa varor i de hamnar som anlöptes under färden och på destinationsorten. Anders Ljungstedts resa 1798 gick den vanliga rutten norr om Skottland, dels för att undvika stiltje i Engelska kanalen samt för att Sverige ställt sig neutralt i den engelsk-franska konflikten och därmed upprört England. Resan gick vidare runt Goda Hoppsudden mot Java. Under färden gjordes flera uppehåll för att fylla på vatten och proviant samt sälja medförda varor. Som superkargör tjänade man mycket pengar. Andra svenska kända superkargörer var bröderna Chalmers, även de har ju gett namn till en skola. Dessutom var en av initiativtagarna till Svenska Ostindiska kompaniet direktören Niclas Sahlgren 1701–1776 som lade grunden till Sahlgrenska sjukhuset.
Svenska Ostindiska kompaniet
Svenska Ostindiska kompaniet grundades 1731 och var ett oerhört lönsamt företag med monopol på den svenska handeln med Kina. Importen bestod av siden, kryddor, porslin och te. Exporten var trävaror, tjära och järn som såldes i Cadiz i Spanien. I gengäld fick man silverpiastrar som kineserna godtog som betalning för sina varor. Vanligen avseglade 1–2 fartyg om året från Göteborg och en t/r-resa varade ca 2 år. Vid fartygens återkomst till Göteborg hölls auktion på godset i Ostindiska huset, huvudparten av godset reexporterades, speciellt te som inte svenskarna var så förtjusta i. År 1813 upphörde Svenska Ostindiska kompaniet med sin verksamhet efter 132 resor till Fjärran Östern. Endast 8 förlisningar och strandningar skedde under de 82 år som verksamheten varade.
Faktorierna i Kanton
I Kanton nära vattnet låg de 13 utländska faktorierna på rad. Faktoriet var en byggnad som hyrdes ut av kinesiska köpmän, där fanns lagerlokaler, kontorslokaler, kök och matsal, en kyrksal samt bostäder för tjänstemännen. Själva Kanton var omgivet av en stadsmur och innanför den fick inte ”de främmande djävlarna” komma. Under halva året expedierades inga fartyg och då flyttade västerlänningarna över till den närbelägna portugisiska besittningen Macau som erbjöd en trevligare tillvaro än faktorierna. Anders lärde sig både kantonesiska och portugisiska.
Bengt förde historien vidare
Anders Ljungstedt har inte bara fängslat kinesiska historiker. Bengt Johansson, fd konsul i Hongkong och generalkonsul i Shanghai, är kanske en av dem som kan mest om Anders Ljungstedt.
Bengt upptäckte Anders Ljungstedt 1988 då han tillträdde som konsul på Svenska konsulatet i Hongkong. Som nytillsatt gick han igenom material och aktiviteter som gjorts under de senaste åren för att sätta sig in i verksamheten. Det visade sig att man högtidlighållit 150-års minnet av Anders Ljungstedts bortgång i Macau. Bengt, som redan då var en stor Kina-kännare, förvånades över att han aldrig hört talas om svensken. Bengt bestämde sig för att ta reda på mer. Det visade sig att Anders Ljungstedt varit mycket betydelsefull för Macaus historia.
Något senare, vid ett besök i Macau träffade Bengt den välrenommerade portugisiske historikern Fader Manuel Teixeira som berättade om boken Anders Ljungstedt skrivit men att den bara fanns i dåligt kopierat skick. Någon borde försöka skriva om den och få den tryckt menade Fader Teixeira. Bengt tog sig an uppgiften, fick med sig ett uppkopierat exmplar hem och började renskriva. Det tog tid och under en period hjälpte Bengts dotter och den filippinska hushållerskan till med skrivandet. Dessutom var det ibland svårt att tyda den flera gånger kopierade texten.
Boken blev till slut klar och 1992 trycktes en ny upplaga upp som uppmärksammandes vid en välbesökt presskonferens. Boken innehöll nu även ett förord av Fader Teixeira. Boken blev en succé och Bengt såg även till att översätta boken till kinesiska som gavs ut i samband med att man invigde Avenida Sir Anders Ljungstedt i Macau 1997. Dessutom var Bengt Johansson en av initiativtagarna till att Anders Ljungstedt även fick en gata i Linköping uppkallad efter sig. Att Anders Ljungstedt varit betydelsefull för Macau och för Kina råder ingen tvekan om. Och inte heller att Bengt Johansson verkligen sett till att Ljungstedts betydelsefulla verk levt vidare.
Läs mer i novembernumret 2016
Text: Ingrid Reinli
BULLETINEN 