Sveriges första hinderbanelopp gick av stapeln 2013 och dess framfart och svenskarnas gensvar har varit enorm! Bulletinen gästade Malmö under Toughest 5-årsjubileumsrace och stillade en bråkdel av vår nyfikenhet runt denna fenomenala sport i ett samtal med Andreas Sjölin, tidigare head coach och projektledare för Toughest. Vi pratade bakgrund, utveckling, framtid för sporten och hur du kan förbereder dig för ett framtida hinderbanelopp med hjälp av en dörrkarm i sommarstugan!

 

Du var med i Toughest i helgen. Hur gick det?

Det gick bra! Jag kom 86:a, jag sprang som Elite Qualifier, den gruppen är för de som vill kvalificera sig till Eliten. Det var riktigt kul att själv vara deltagare!

Härligt! Vad står OCR för?

Obstacle Course Racing – Hinderbanelopp.

Vad är bakgrunden till dessa hinderbanelopp?

I England, 1987 anordnades Tough Guy, ett hinderbanelopp med mycket inspiration från det militära – med utmaningar som innebar kyla och smärta. Tough Mudder, inspirerat av Tough Guy men mer tillgängligt och anpassat till massorna på ett annat sätt. Dessa båda lopp var mer som en stor utmaning med kompisgänget än att det var en sport med prispengar och elitatleter.

De var i sin tur inspirationskällor till Toughest som var det första hinderbaneloppet i Sverige 2013. Toughest är en sport där motionärer såväl som atleter utmanar sig själva. Det finns flera olika aktörer, men Toughest har alltid fokuserat på att vara tillgängligt för alla, vilket går genom att man kan välja mellan olika vägar att ta sig genom hindret.

Hur kunde hindren i Tough Guy se ut?

Jag körde deras sista race, som också var 30-årsjubileet för Tough Guy, i vintras. Det var i slutet av januari så de fick knacka isen innan masstarten gick med över 5000 människor. Loppet går över 15 km med mycket fokus på backar, diken och vatten. Mot slutet når man Killing Fields som är hindertätt med långa vattenpassager. Den stora utmaningen i loppet är att klara sig genom banan utan att bli nedkyld. Det är extremt kallt och lite av en sadistfest som jag är glad över att jag klarade av. De flesta springer i något slags neopren för att klara av banan.

Kallt! Hur har då utvecklingen sett ut sedan 2013?

Grundarna för Toughest förväntade sig ca 300 deltagare till det första loppet som anordnades, men 1.200 deltagare anmälde sig! Samma år arrangerades ett extra lopp i Köpenhamn. I Malmö den 6 maj var det 7.000 deltagare!

Nu finns Toughest till exempel i Amsterdam och London också, utöver Norden. Det har anordnats speciallopp som Toughest Ice vid ishotellet, 24 timmars race på Solvalla, där man sprang i lag under ett helt dygn. Sedan starten har OCR främst brett ut sig i Europa och Nordamerika, men det börjar definitivt hända saker på fler platser!

Man kan generellt se att, i takt med att det blir fler som deltar, så utvecklas OCR till en mer förankrad sport. Många utmanar sin familj och vänner att springa, företag ser det
som en happening, kompisar drar på hinderbanegym som en svensexa/möhippa och vi ser fler utegym poppa upp i städerna. Utvecklingen sker på så sätt att fler och fler har en grundnivå och grundkunskap vilket gör att det också kan utvecklas mer utmanande hinder.

Hur har hindren förändrats?

Den utveckling jag kan se som har sprungit sedan starten är att det första Toughest var som att möta hästhinder. Väldigt simpelt, ta sig över och under saker, och någon monkeybar – alltså armgång. Idag är banan 8 km lång och består av 40 större och mindre hinder, där det krävs mer teknik och rampen som är ett klassiskt sista hinder.

Är rampen det hinder som deltagarna fruktar mest?

Den är ju ett av de hinder som många har svårt för. Den är alltid på slutet och ofta är man då blöt, vilket gör det hela ännu svårare. Men den är också väldigt tillfredsställande att klara! Den är det sista hindret i publikhavet så man vill ju klara den inför sina nära och kära.

Är det här då en sport för alla?

Definitivt! Det går alltid att hitta sin egen utmaning. Alla är vi olika byggda. Någon kan vara stark och stor men kanske höjdrädd. Någon har en jäkla vinnarskalle men har inte tränat så mycket. Det finns alltid något hinder som man har en bättre grund för att klara av, men sen kan du alltid träna upp dig för de andra och det är det som är så fint! Dessutom, om man inte klarar ett hinder så kan man alltid göra en straffrunda, det finns alltid vägar att ta så man kommer runt.

Om man ska optimera förutsättningarna för sig själv för att komma runt, vad ska man tänka på då?

Grunden är ju ändå att man ska springa, så att börja löpträna är en bra idé. Varva intervallträning med distans. Jobba lite explosivt för att få upp lite puls. Greppstyrkan testas i många hinder. Den tränar man upp bland annat genom att hänga, det finns allt från dörrkarmar till utegym och trädgrenar. Var kreativ och träna på att hänga så länge som möjligt – det är grunderna. Sen måste du självklart träna funktionell kroppsstyrka med klassiska övningar som armhävningar, benböj, upphopp, sidosteg och sådana saker.

Om jag gör de här sakerna i 2 veckor kan jag springa Toughest då?

Det kan du definitivt göra! Neej!? Jojo! Nej. Jo! Det kan jag väl inte? Jo! Haha.

Om man är väldigt tävlingsinriktad, kan man vinna Toughest?

Det kan man! Hur gör man? Man får se till och springa en jäkla massa, satsa på att ha en riktigt bra miltid, 30–33 minuter, för herrar och 35–40 för damer. Teknikträna på hinder, det går att göra på exempelvis hinderbanegym eller vissa utegym som har ringar eller monkey bars.

Vad tror du om hinderbaneloppens framtid?

Jag tror absolut det är en ljus framtid. OCR kräver att du ska vara allsidig som sagt och det är skitkul. Du måste vara konditionsstark, ha uthållighet och explosivitet samt styrka. Du måste dels kunna hantera din egen kropp, greppstyrka, kunna lyfta saker, hänga, ta dig över hinder och lösa problem – jag tycker att det är väldigt ultimat på det viset för att det är så komplett. Det som också är så fint med OCR är att du lär dig övervinna dina hinder även utanför banan. Det tankesätt du använder dig av på banan följer dig i vardagen – jag är höjdrädd och har varit rädd för att tala inför människor och jag överkom mina hinder genom att börja klättra och instruera människor.

Text: Linn Larsson