militärbesök

Militärbesök hos svenska soldater i Neutral Nations Supervisory Commission på södra sidan av den demilitariserade zonen.

 

Nordkorea är kanske världens mest slutna land. Skräckhistorier och absurda anekdoter sipprar emellanåt ut, men att få fram tillförlitlig information är nästintill omöjligt. När Sveriges ambassadör i Nordkorea Jonas Wendel tackar ja till en intervju blir jag själaglad. Även om han av naturliga skäl vill vara försiktig i sina svar bjuder han på sig själv och ger Bulletinens läsare en unik inblick i livet som diplomat i Nordkorea.

Sveriges diplomatiska förbindelser med Nordkorea går tillbaka till 1973 då vi som första västland etablerade diplomatiska förbindelser med den Demokratiska Folkrepubliken Korea (DPRK). Sedan 1975 har vi en beskickning på plats.

054

Bilden är från en skolmatch i fotboll.

–DPRK ser traditionellt på Sverige som en länk mellan öst och väst. Även om vi är kritiska till mycket av landets politik och exempelvis står bakom de sanktioner som införts via FN och EU, finns det i Pyongyang ett förtroende för oss som vi för söker använda till att förklara hur viktigt det är att DPRK agerar konstruktivt och bidrar till avspänning genom att avveckla sitt vapenprogram och istället söka fredligt engagemang med omvärlden, berättar Jonas.

012

Barn, från en yrkesskola, med hörselnedsättning som drivs med stöd av Handicap International och finansiering från bland annat Sida.

Hur lever vanliga människor i Nordkorea? Hur utbredd är fattigdomen?

–Våra kontakter med vanliga medborgare i DPRK är mycket begränsade och vi saknar egentligen en heltäckande och tillförlitlig bild av hur vardagslivet ser ut och samhället fungerar. Utan tvivel lider människor brist på mat och basala för nödenheter men vi kan inte med säkerhet säga något om den exakta omfattningen. I den senaste beräkningen för drygt ett år sedan uppskattade FN att cirka 10 miljoner personer i DPRK lider av undernäring och att cirka 20 procent av befolkningen saknar tillgång till rent vatten. Inom andra områden lyckas DPRK relativt väl, bland annat är utbildningssystemet välorganiserat och läskunnigheten är hög.

Sverige ger stöd till FN och internationella NGOs som arbetar med humanitärt bi-stånd i Nordkorea. Det går bland annat till FNs barnfond UNICEF, World Food Programme samt till Handicap International och Concern – de två sistnämnda är NGOs som arbetar med projekt på landsbygden.

–Tidigare har vi haft mer omfattande ut bildningsprogram för att höja kapaciteten inom nordkoreansk förvaltning, liksom ett visst kulturellt och akademiskt utbyte. Det mesta av detta ligger dock nere som en följd av de restriktioner som FN och EU beslutat om efter DPRKs olika vapen- och missiltester.

Jonas berättar att ambassadens viktigaste arbetsuppgifter är att följa Nordkorea inifrån och rapportera till Stockholm om hur de ser på DPRKs agerande i konflikten på Koreahalvön.

–Vårt mervärde ligger i att vara på plats och ge kontext – att utifrån de kontakter vi har förklara inte bara vad utan också varför DPRK handlar som man gör. Samtidigt är det vår största utmaning givet hur slutet samhället och hur hårt kontrollerad opinionsbildningen är.

119

Barn, från ett dagis utanför Pyongyang, som väntar på att få sina av-maskningspiller. Ett projekt som utförs av UNICEF med stöd från bland andra Sida. 

 

Sverige agerar även konsulär skyddsmakt för ett antal andra län der (däribland USA).

–Det innebär i praktiken att medborgare från dessa länder förlitar sig på oss om de får problem med myndigheterna. Mest uppmärksammat är när någon frihets be-rövas och ambassaden skall agera länk mellan den fängslade och familjen i hem landet.

Jonas Wendel är skåning som efter några år som journalist på bland annat Dagens Industri började på UD och sedan dess har tjänstgjort i Bangladesh, Iran, Marocko, Frankrike och Finland.

Hur är det att leva som diplomat i det slutna Nordkorea? Är det möjligt att resa runt i landet? Är man konstant övervakad?

–Nordkorea är ett land som det finns många förutfattade meningar om. En del stämmer, andra inte. Livet för en diplomat i Pyongyang har sina begränsningar som ett litet utbud av det mesta från kultur och sport till shopping och hälsovård. Flera diplomater är inte åtföljda av sina familjer och upplever det som en utmaning. Konflikten på Koreahalvön märks dock inte i vardagen och i den lilla kolonin av utlänningar finns en mycket bra sammanhållning. I Pyongyang får vi röra oss fritt men utanför stan kan vi bara resa så länge vi är åtfölja av en nordkorean. Ambassaden försöker kontinuerligt besöka olika biståndsprojekt som finansieras av Sida och på så sätt får vi se en del av landsbygden som skiljer sig mycket från huvud-staden Pyongyang.

Säkerhetsläget är med anledning av Nordkoreas robottester sämre än på länge, inte minst i förhållande till USA. Hur bidrar ambassaden till en förbättrad säkerhet? Hur är det att leva under denna hotbild?

–Vi försöker hålla en hög beredskap och vara så förberedda som möjligt på de olika scenarier som kan uppstå. Samarbete och informationsutbyte med övriga ambassader och internationella organisationer är ytterst viktigt. Vi är kontinuerligt ikontakt med medborgare från de länder som vi har konsulärt ansvar för. Vårt dip-lomatiska arbete är också en insats i sig själv. I bästa fall kan vi bidra om än så lite, genom att utnyttja Sveriges ställning till att övertyga DPRK att söka en diplomatisk lösning till konflikten. Hotbilden är naturligtvis något som tidvis tynger oss men samtidigt finns det lite i vardagen som påminner oss om situationens allvar och ofta går det – utan att vi för den skull invaggas i en känsla av falsk säkerhet – att koppla bort tankarna på den.

ambassaden

Jonas utanför entrén till Sveriges del av ambassaden som delas med britterna.

Till sist undrar jag hur man som diplomat tillbringar sin fritid i Pyongyang?

–Fritiden ägnar jag åt sport, läsning, titta på film och att umgås med vänner. Att vi som diplomater har fungerande internet underlättar mycket. Det finns en del restauranger och nöjesetablissemang öppna för utlänningar. Högst i kurs står ”Old Diplo” i centrala Pyongyang med bland annat simhall och tennisbana, samt Friendship Restaurant i diplomatstaden med restaurang och karaoke. Nordkorea producerar bra öl och brygger också olika typer av soju, en sötare variant av bränn- vin. Maten domineras av kimchi, olika risrätter som bibimbap och naturligtvis Nordkoreas egen stolthet i form av kall nudelsoppa.

Fakta Nordkorea

Ledare: Kim Jong-Un

Huvudstad: Pyongyang

Befolkning: 25,4 miljoner (Världsbanken 2016)

Valuta: nordkoreansk won

Svenskt stöd: det svenska stödet uppgick till 23 miljoner kronor 2017 och kanaliseras via FN, Rödakorsfederationen och enskilda internationella organisationer (regeringen.se) 

Av intresse: Nordkorea befinner sig formellt i krig med Sydkorea, eftersom inget fredsavtal slutits mellan länderna

 

Text: Eva Ladeborn

Bild: Jonas Wendel

Annonser