Världens största grotta

I hjärtat av Phong Nha Ke Bang Nationalpark i Quang Binh provinsen i centrala Vietnam, nära gränsen mot Laos, ligger världens största grotta; Son Doong. Dess storlek är enorm; nästan 6 km lång med sektioner upp till 200 meter höga och 150 meter breda. Området är känt för otaliga grottor som är viktiga för den lokala ekonomin.

Grottsystemet skapades för 2-5 miljoner år sedan, en underjordisk flod eroderade en tunnel genom berget. Med sitt eget vädersystem och många ännu odokumenterade nya djurarter är det den största grottan i världen, mätt i volym. Stora stycken av grottsystemet är ännu outforskat och grottspecialister tror att den kan vara dubbelt så stor. Största delen är så stor att en jumbojet kan flyga igenom!

Historia

Son Doong grottan utforskades 2009-2010 av British Cave Research Association, och har varit öppen för turism sedan 2013. Vart år beviljar den vietnamesiska regeringen ett begränsat antal turister tillträde till grottan, i samarbete med en lokal äventyrsoperatör; Oxalis. I varje expedition deltar en grottexpert från British Cave Research Association för att garantera säkerheten.

1991 då en ung bonde vid namn Ho Khanh letade efter mat och virke i djungeln råkade han en dag befinna sig vid en öppning i en sandstensklippa. Moln och en stark vind kom ut ur öppningen och han kunde höra en flod djupt nere i avgrunden. Ho Khanh tänkte inte mer på det och glömde grottans exakta plats kort där efter. Tio år senare träffade han några Brittiska grottexperter i området och efter ytterligare tio år och otaliga misslyckade expeditioner hittade Ho Khanh grottan igen. Han arbetar numera som guide i Son Doong.

Min resa

Efter att jag läst en artikel och sett magnifika bilder av en strand och en flod inne i en grotta – visste jag att jag måste åka dit! Det tog 4 år; ingen ville eller kunde följa med. Till slut, rädd att missa chansen, tog jag ensam ett flyg till Hanoi och ett nattåg till Phong Nga där jag skulle skulle campa under marken i 3 nätter och 4 dagar. Vi var en liten grupp internationella äventyrare som skulle trekka och klättra oss igenom två grottsystem; först Hang En och sedan den mytomspunna Son Doong. Sammanlagt 25 km djungeltrekking och 9 km grottklättring. Var expedition begränsas till 10 deltagare. 

Det regnar fågelungar

I Hang En grottan regnade det svalägg från grottaket och nykläckta ungar trillade ur sina bon och landade på våra tält hela natten. Efter ytterligare en trekk genom floder med vatten upp till midjan, uppför en brant stenig slänt genom djungeln kom vi fram till nästa etapp. Ut ur mynningen till Son Doong, blåste kall luft och pustar av små moln kom ut, precis som Ho Khanh beskrivit det. Det var som om grottan andades.

Mäktiga salar

Med pannlampor, rep och klätterselar tog vi oss nerför den branta grottmynningen. Väggen var lerig och hal. Plötsligt tände en av guiderna djupare inne i grottan en stark lampa och den första sektionen badade i ljus. En gigantisk sal öppnades upp framför oss; full av enorma grottformationer. Miljoner år gamla stalaktit- och stalagmitformationer och tjocka höga pelare möttes på mitten. Överallt bevis på mineralrika vattendroppar som förkalkats en långsam droppe i taget, under miljoner av år. Vi befann oss i en stor underjordisk katedral; den första av många.

Underjordisk flod

Vi kom djupare och djupare in i det fuktiga mörkret. Det kändes som att vandra på en sjöbotten; mellan stenar och kullar av sand i ett allomslutande mörker. Det var så vansinnigt, otroligt utomjordiskt storslaget och obeskrivbart vackert! Efter två nätter i grottan, svettiga och sandiga kom vi till vår sista campingplats. Det var sent, solen hade börjat gå ner och bara lite dimmigt ljus sipprade genom en kollapsad del av grottväggen. Vi ville alla äventyrssimma i den underjordiska floden. Vi kunde höra den där vi stod, 100 meter ovanför. Vi klämde oss djupare ner i grottan tills vi var helt omslutna. När vi tagit av oss pannlamporna och hjälmarna blev det kolsvart och hjärtat slog några extra panikartade slag. Det var trångt och halt där vi klämde oss igenom en smal springa för att komma till floden. Tankar som levande begravd och om jag fastnar i ett stenras nu…. bubblade upp till ytan och fick tvingas bort med våld. Lätt klaustrofobi infann sig här men det fanns ingen återvändo.

Genom springan i mörkret hasade vi oss ner i det iskalla vattnet. Stenkorridoren vi klämt oss igenom öppnade upp, marken försvann under fötterna och jag låg och flöt i mörkret. De andra var nära men ingen kunde se någonting. I det ögonblicket tände guiderna två strålkastare under vattnet och vi kunde återigen se. Världen öppnades upp; det var den vackraste av upplevelser! Vi befann oss i en vattenfylld ravin; under oss kristallklart turkost vatten, obeskrivligt djupt. Ovan oss en sal av vassa vertikala klippor som sköt upp i höjden in i mörkret. Vi drog efter andan och simmade långsamt framåt. Alla glömde det kalla vattnet och bara log och skrattade högt. Vilken oväntad belöning!

Sista utmaningen

För att komma ut ur grottan måste man klättra uppför The Great Wall of Vietnam. Det är både fysiskt och mentalt ansträngande. 100 vertikala meter väntade oss. Den första biten har en stege med nästan ingen lutning alls. Nästa etapp får man klättra med rep. Bakom oss – en mörk djup abyss. Framför oss, en fuktig och hal vägg. Den krävde total koncentration och all min styrka. När vi återhämtat oss kunde vi gå den sista biten ut ur grottan med känslan av att ha erövrat något stort.

Text & Bild: Sandra Isaksson