Jag är ursprungligen från Hongkong men gick High School och universitet i USA. Jag återvände till Hongkong för att hälsa på familj men blev kvar. 2014 öppnade jag Café Sausalito i Sham Shui Po. Området är känt för sina tyger. Förr i tiden brukade lyxmärken som Louis Vuitton, Armani och Coach handla t ex spännen och skinndetaljer här. I takt med att fabrikerna flyttade längre in i Kina blev lokaler i Sham Shui Po blev lediga. Nya affärer öppnade och området blev sakta en plats som drog till sig unga människor.
Det brukade vara en marknad på gatan framför vårt café. Men sen kom Paraplyrevolutionen 2014 och regeringen gillade inte att unga människor samlades. De skickade personal från Food and Hygien Department som slog ner på oss. Ironiskt nog fanns många pakistanier och nepaleser som sålde biliga secondhand saker på andra sidan Sham Shui Po – de fick vara ifred. Men här, där det fanns unga entreprenörer som ville starta upp något slog de till. Många hade egna märken, det var en jättecool stämning. Men det stängdes ner hela tiden. Så småningom började små coola butiker öppna upp igen. Sausalito Café har funnits här i fem år nu, och fler och fler ställen öppnar. Området är återigen populärt bland unga. Det är up and coming.
Personalfrågor är min största utmaning just nu. Att förbättra kommunikationen, låta personalen utvecklas, ge dem karriärmöjligheter, utöva bra ledarskap, skapa en positiv stämning. Det finns också många politiska utmaningar. Vi vill gärna stödja demonstranterna men behöver vara försiktiga. Det är hela grejen med yellows versus blue, dvs affärer och restauranger stödjer antingen de gula, proteströrelsen, eller de blå, polisen.
Just nu hör jag om många affärer som får inbrott, men ägarna vill inte ringa polisen eftersom de tror att det bara skulle göra saken värre. Det är gott om mindre allvarliga brott i området, vi försöker ligga lågt. En nudelrestaurang blev nyligen rånad. En brödaffär råkade vara med i Apple Daily och fick sedan problem med Food and Hygiene Department. Det sker många små händelser som normalt inte äger rum. Vi känner igen det från 2014 och har lärt oss att anpassa oss. Just nu är det lugnare, förutom när polisen klär ut sig till demonstranter och förstör saker. Det är lite kul när poliserna av misstag slår ner på sina egna.
Jag tror att många ungdomar demonstrerar för att vara en del av något. Men efter PolyU blev alla mer försiktiga. De vill inte ha sin framtid förstörd. Jag tror att proteströrelsen kommer att bli mer organiserad och lite lugnare framöver.
Jag älskar Hongkong och känner mig hemma här. Men hur framtiden ser ut vet jag inte. Jag vet inte hur jag skulle kunna skaffa familj här? Hur ska jag ha råd med boende och skola? För att ha sina barn i privat skola behöver man vara miljonär. Och hur blir det med Hongkongs politiska framtid? Det gör mig orolig.
Berättat för eva ladeborn
Text och Bild: Eva Ladeborn
BULLETINEN 