Nu när det med stor säkerhet kan dröja innan vi reser igen känns det nästan ännu viktigare att minnas tidigare reseupplevelser. En hel del som bor i den här delen av världen (Asien alltså) har rest kanske både en eller flera gånger till den stora sydliga kontinenten Australien. I vintras, precis innan pandemin lamslog världen gjorde vi just det. Vi valde den karga, milsvida och ensliga västra delen. Och så glad jag är att vi gjorde just det.

Vi landade i Perth sent en fredagskväll och fick därmed ta första natten på ett motell eftersom husbilen inte kunde hämtas ut förrän dagen efter. På morgonen promenerade vi de dryga tre kilometrarna till uthyrningsfirman, det var skönt att sträcka på benen efter lång flygning. Vi hämtade ut vår enormt stora husbil, vi hade bokat en mindre men något hade gått snett i bokningen och vi åkte därifrån med en bil strax under busskörkortsklass.

Rottnest Island

Första stopp var en heldag på Rottnest Island utanför Freemantle. Vi hyrde cyklar och tog med våra snorkel-set. Hittade små ensliga vikar där vi hade picnic och snorklade omkring, ständigt med något slags Hajen-tema i bakhuvudet. något som jag aldrig riktigt släppte under vattenkänning den här resan. Här och var längs vägen stötte man på små söta quakkas, ett slags gulligt råttliknande djur som nyfiket står och spanar lite här och där på ön.

Margaret River, en klassiker

Sedan bar det söderut mot Margaret River, västra Australiens mest välbesökta område. Och det var precis så vackert som alla sagt. Vi hyrde cyklar och besökte vingårdar, åt fantastiska luncher i omgivningar som kändes som på film. Vi tog en ridtur i skymningen och travade genom fantastiska öppna landskap och trolska skogar och såg såklart massor av kängurur. En dag stötte vi på Fred The Flag Man. En självutnämnd flaggdesigner som ständigt vandrar omkring i Margaret River med sin stora egendesignade Australienflagga (såsom den borde se ut enligt Fred) och delade ut klistermärken med olika 

alternativa flaggdesigner. Inget konstigt alls.

Oändligt långa stränder breder ut sig längs hela västra kusten. Här stranden utmed Jurian Bay.

Sjölejon i Jurian Bay

Efter att ha klarat av Margaret Rivers måsten så vände vi norrut igen med vår gigantiska husbil. Vi styrde förbi Perth och genom nyligen nedbrunna områden mot Jurien Bay. En liten sömnig stad längs kusten. I Margaret River hade de skakat på huvudet när vi sagt att vi skulle upp norrut. Det är hur varmt som helst och högsäsong, alldeles för mycket folk. Men campingen var knappt halvfull och vi tog vårt första dopp ensamma på en milslång strand i knappt 25 graders värme. På juldagsmorgonen gick vi upp i ottan för att åka ut till sjölejon. En fantastisk upplevelse där vi på riktigt simmade omkring med nyfikna sjölejon som lekte med våra fenor och pussade våra cyklop. Och såklart hajen-musiken i bakhuvudet.

Nyfikna och vänliga sjölejon i Jurian Bay. Se till att boka i förväg, antalet besök hos dessa ljuvliga varelser är begränsat för att inte störa sjölejonen för mycket.

Vackra Shark Bay

Färden gick vidare norråt, cirka 60 mil till Shark Bay (bara namnet, Hajen-musiken på hög volym nu). Shark Bay var inte heller det fullt med folk, nästan tomt faktiskt. En vacker fiskehamn där vinden ligger på. Vi tog en tur till Monkey Mia och satt på stranden och tittade på delfiner som hoppade omkring i vattnet. Badade i The Little Lagun, en saltvattensjö mitt i det karga ökenområdet. Men skönast var nästan att bara sitta på stranden i Shark Bay på kvällskvisten med ett glas kallt vitt vin och titta på kite-surfarna i solnedgången. Ett härligt minne är även när vi köper på oss lite kött hos den lokala slaktaren. Han bjuder in oss i kylrummet, bjuder på en öl och går igenom sortimentet. Vi kom ut med långt mer kött än vad vi tänkt oss.

På väg tillbaka från en snorkeltur vid Coral Bay.

Coral Bay och Ningaloo Reef

Färden gick vidare, ytterligare cirka 60 mil upp till Coral Bay. Här var det för första gången sedan vi lämnade Margaret River faktiskt en hel del folk. Coral Bay är hela västra Australiens semesterort. Vackra milslånga vita stränder och klart vatten. Dessutom ett fantastiskt korallrev, Ningaloo Reef. Korallerna är flera meter höga, vackra och färgglada. Inte lika mycket fisk som vid reven i Sydostasien men jag har inte sett så friska och vackra rev sedan Similan Islands i Thailand på 90-talet. Snorklingen från stranden var världsklass, men vi gjorde även en tur med dykbåt. Här satt vi på kvällarna, grillade och tittade på semestrande Aussis, ständig med en öl i handen (både vi och dem).

Tillbaka till Perth

Vi förlängde till och med vår vistelse i Coral Bay ett par dagar och fick sträckköra tillbaka till Perth för att hinna med flyg hem. Vägarna är raka och långa och öknen oändlig. Det låter kanske tråkigt att köra över 100 mil på en rak väg. Men det var så väldigt vackert och häftigt att se hur landskapet hela tiden förändrade sig. Eller att helt plötsligt se ett gäng getter stå och lite surmulet titta på oss när vi ensamt dundrade förbi dem. 

De märkliga men fascinerande stenarna, The Pinnacles, i Nambung National Park. Området består av tusentals stenpelare, den högsta över 3,5 meter hög.

Vi hann med mycket under våra tre veckor, men redan på planet hem pratade vi om att vi nog vill komma tillbaka till denna vackra del av Australien. Någon gång sen, i framtiden, när vi kan resa igen.

Om västra Australien

Man tror att den västra halvan av Australien befolkades för cirka 50 000 år sedan av Aborigi- ner. Västra Australien mäter upp 2 529 875 km2 (fem gånger större än Sverige). Det bor cirka 2,5 miljoner människor här, flest givetivs i Perth som är delstatens huvudstad.

Text & Bild: Lena Löfling