Hongkong är i stort sett omringat av vatten – men av saltvatten. Avsaknaden av naturliga sjöar, stora vattendrag eller grund-vatten gör att Hongkong är långt ifrån själv-försörjande vad gäller dricksvatten. Vi har alla sett åtskilliga vatten-reservoarer och varit med om ihållande regn i dagar, men detta täcker bara cirka 20-30 procent av Hong Kongs behov av sötvatten. Resterande behov täcks genom import av vatten från Dongjiang-floden i Kina.
Hongkong har mycket hög befolkningstäthet. I vissa områden bor det upp till 400 000 invånare per kvadratkilometer. Som jämförelse kan nämnas att Stockholms innerstad har cirka 9 500 invånare per kvadratkilometer. Tanken är hisnande när man börjar fundera på hur mycket vatten som används i en enda skyskrapa per timme. Alla som lagar mat, duschar och går på toaletten på en och samma gång. Hur kommer vattnet upp och är det fritt fall för allt som ska ner igen!??
Historik och olika försök på lösningar
Bristen på dricksvatten har varit ett problem sedan länge. Hongkongs befolkning
ökade från 1,7 miljoner till 6 miljoner under 1945–1992. Avsaknaden av naturliga vattenkällor och en mycket hög befolkningstillväxt har varit och är fortfarande en besvärlig ekvation att lösa. Detta ledde till att vatten ransonerades fram till och med 1982. Som värst var bristen på dricksvatten i mitten på 60-talet då hushållen endast hade tillgång till vatten fyra dagar i veckan under fyra timmar. Industrin, hotell och andra branscher slapp ransonering för att inte få konkurrensnackdelar i förhållande till övriga världen.
Första havsreservoaren byggs
Redan under 1950-talet stod det klart att Hongkong behövde betydligt större vatten-reservoarer än de då befintliga som var mer eller mindre naturliga reservoarer i olika dalar spridda över ön och på fastlandet. Den första s.k. havsreservoaren, Shek Pik Reservoir, började byggas 1957 på Lantau. En havsbukt stängdes av genom att en damm byggdes och havsvatten pumpades ut. Även om nya reservoarer byggdes behövdes ytterligare åtgärder för att möta Hongkongs drastiskt ökande behov av vatten. År 1955 beslutades därför att pröva att använda saltvatten för spolning i toaletter. År 1960 importerade Hongkong för första gången vatten från Kina. Mellan åren 1975–1982 användes också en avsaltningsanläggning i Lok on Pai. Kostnaden för avsaltning ansågs dock för hög i förhållande till importerat vatten och anläggningen stängdes ner.
Dagens vattenförsörjning
Idag täcks Hongkong vattenbehov huvudsakligen av importerat vatten, lokala vattenreservoarer och saltvattenspolning. Det importerade vattnet kommer från Dongjiang-floden i Kina. Importen regleras i det s.k. ”Dongshen-avtalet” vilket omförhandlas var tredje år och senast under 2018. Enligt avtalet ska Hongkong betala 14,4 miljarder HKD under nästkommande tre år, vilket är en ökning med sju procent. Kostnaden är fast vilket innebär att den är densamma oavsett hur mycket vatten som utnyttjas av maximala 2,5 miljarder kubikmeter. I detta sammanhang kan nämnas att priset för vatten för hushållen inte har höjts sedan 1995 och som ett resultat av detta har Hongkong ett av världens billigaste dricksvatten. I en global jämförelse så konsumerar också ett hushåll 21 procent mer än världsgenomsnittet. Ovanpå detta så läcker bokstav- ligt talat vattenledningarna som såll. En tredjedel av vattnet har läckt ut innan det ens når mottagaren. Man uppskattar att läckaget motsvarar volymen av det lokala vattnet från reservoarerna.
Reservoarer i Hongkong
En tredjedel av Hongkongs yta utgörs av vattenreservoarer. De 17 reservoarerna ger tillsammans 303 miljoner kubikmeter vatten vilket kan jämföras med de 992 miljoner kubikmeter vatten som konsumeras per år i Hongkong.
Hongkongs första reservoar i Pok Fu Lam togs i bruk år 1877. Därefter har ytterligare 14 naturliga reservoarer byggts. 1965 byggdes den senaste reservoaren Lower Shing Mun som ligger i norra Hong Kong. Dessa 14 reservoarer genererar 100 miljoner kubikmeter vatten per år.
Som redan nämnts behövdes det betydligt större reservoarer och därför började man stänga av stora havsvikar med dammar för att skapa havsreservoarer. Den första stod klar 1963 och idag finns totalt tre stycken (Shek Pik Reservoir Re- servoar, Plover Cove Reservoir och High Island Reservoir). Havsreservoarerna genererar tillsammans 202 miljoner kubikmeter vatten.
Saltvattenspolning
År 1955 beslutades det att saltvatten skulle användas på försök för spolning i toaletter som ett ytterligare sätt att minska behovet av dricksvatten. Därför infördes 1957 ett krav på att alla nybyggda hus skulle ha saltvattenspolning. Vid en första anblick låter detta som en enkel lösning men för att få till saltvattenspolning behövs två parallella system av ledningar till och i byggnaderna vilket innebär att det är en såväl kostsam som tekniskt krävande procedur. Trots detta har fler och fler byggnader växlat om till saltvatten-spolning och idag har cirka 85 procent av hushållen i HongKong saltvattenspolning. Detta bidrar till att minska behovet av dricksvatten med nästan 20 procent. Har du dricksvatten eller saltvatten i toaletten hemma?
Med vatten som förhandlingsmedel
Merparten av Hongkongs vatten kommer som sagt från Dongjiang-floden i Kina. Att befinna sig i en beroendeställning till ett annat land är sällan positivt. Kina har vid flera tillfällen utnyttjat detta trumfkort vid olika förhandlingssituationer, bl. a. vid britternas förhandlingar med Kina om överlämnandet 1997. Hongkong ön skulle dö av törst inom kort om Kina stängde av kranen från Dongjian-floden.
Idag försörjer Dongjiang-floden fler än 40 miljoner människor med vatten. Expansiva Kinesiska städer som Shenzhen, Guangzhou och tre andra stora städer i Pärldeltat får sitt vatten från samma flod. Vattenmängden i floden har minskat med 30 procent mellan 2001 och 2010 och frågan är hur stor belastning floden orkar med innan den torkar ut. Till detta kommer även faktorer som klimatförändringar och miljöförstöring. Redan 1998 drog man om vattenledningarna så att vatten hämtas längre upp i floden eftersom vattnet längre ner var för förorenat.
Sammanfattningsvis kan sägas att HongKong står för en mycket stor utmaning vad gäller sin framtida vattenförsörjning. Det finns många olika orosmoln på ”vattenhimlen” såsom klimatförändringar, befolkningsökning, beroendeställning, eftersatt tekniskt underhåll, vårdslös konsumtion, avsaknad av logisk prissättning och sist men inte minst tycks vattenfrågan ändå falla långt ner på den politiska agendan.
Text: Karin Eckerberg Bild: Lena Löfling
BULLETINEN 